Kristin Berget

"Med sine seneste diktsamlinger trer Kristin Berget frem som en Gunvor Hofmo for vår tid (...) Fra og med diktsamlingen og når det blir lyst blir det helt fantastisk (2017), har Kristin Berget etablert seg som en mørkets sangerske (...) Om man smittes av erfaringene i Middelalderen, om man lar diktets blikk gli over i ens eget, fordrer det endring. Det skal ikke være lett å ta innover seg, men det er desto viktigere å forsøke. Få norske poeter sprer smitte med like fin hånd som Kristin Berget."

"Lesbisk erotisme, voldsforestillinger, spill med seksuelle identiteter og utforskning av ulike former for overskridelse på et språklig, erkjennelsesmessig og fysisk nivå, har vært viktig i Kristin Bergets forfatterskap siden debuten i 2007. Hun har også hele tiden vært en risikovillig, kompromissløs forfatter med litterær dødsforakt i pennen."

"I «Hennes ansikt» skriver hun fram et refleksjonsrom som tross den umiddelbare enkelheten gir plass til vidtfavnende problemstillinger knyttet til å være menneske og forfatter. ..Hun har tyngde og sensibilitet."

"Etter fjorårets høye debutantalder er det godtå se at det finnes dyktige unge forfattere i dennorske litterære underskogen. Dette er oppløftendelesning. (..)flere av forfatterne i samlingen virker allerede å være påvei til utvikle en klar litterær stemme. Spesieltpeker poetene i utgivelsen seg ut som modne ogstilsikre. Veronica Erstad, Ane Nydal, Arne Borgeog Lars Haga Raavand leverer alle tekster somtrekker en inn og gjør at man får lyst til å lese mer."

"Der ganze Weg er både brutal og øm, destruktiv og sårbar, og forteller om en lyriker som er kommet langt i å finne sin egen vei."

"Jeg leser også hele diktsamlingen samlet som en slags bønn: om å kunne gå hele veien. Jeg har i alle fall bare en bønn til Kristin Berget: Skriv flere diktsamlinger!"

"Nej, varken Berget eller hennes samarbetspartners vill nog ta död på den poetiska texten, men väl röra och beröra. Genom textens smärtpunkter, och genom att söka gestalta berättelser som kanske inte tidigare fått finnas; det queera, det som utmanar, det som spiller över och läcker, kan de kanske röra om i läsandet som sådant och öppna för nya läsarter. I alla fall tror jag de vill ifrågasätta textens möjligheter och undersöka dess gränser. Tänja dem. Pilla in ett sökande finger i textens snitt. Bända den öppnare."

"Tvärs igenom Kristin Bergets dikter försiggår två motstridiga rörelser, en som upplöser konventionella sammanhang och river välkända meningsbyggen. Och en som oavbrutet pekar ut en befriad och befriande nollpunkt. Det kunde kanske också beskrivas som den kroppsliga erfarenhetsrörelsens bearbetning till poesi, fastän alltsammans förstås försiggår där, i poesin, hos en föreställning som öppnar: gud skapade oss till man och kvinna så lättlurade vi är jag heter tom du heter tom det här är en krigszon det här är skriften på kroppen orden har inga ljud jag läser på läpparna"